Låg och funderade i går kväll.
Vad ska jag ta med mig för bok när jag går hemifrån den 5e mars? Och hålla så där lite lagom fånigt synlig medan blicken söker efter någon att byta med.
Hjälp.
Boken kommer ju att berätta vem jag är…
Ska jag ta en bok som betytt något för mig på riktigt någon gång i livet?
Som Tärningsspelaren av Luke Rhinehart.
Eller någon som får folk att tro att jag är roligare, djupare, mer spännande än jag egentligen är? Foucaults Pendel? Kanske en Lonely Planet?
Ska jag följa min generation och ta något ironiskt? Men fattar folk att det är ironiskt?
Eller ska jag bara ta en bok helt enkelt?
Som Henning Mankell.
Jag kom fram till att man inte ska skämmas för vad man läser.
Det är de som inte läser som borde skämmas.
PS. Jag pratade med en Ica-handlare från Eskilstuna igår på lunchen.
Han gillade idén med Stora Bokbytardagen skarpt.
- Gör det i Eskilstuna då, tyckte jag.
- Nej, sade han, det går inte.
- Varför, undrade jag?
- Alla skulle gå omkring med Liza Marklund.
Inlägg
